Röster om...

Anneli Hedenborg, körledare i Gnosjö Pingstförsamling:

Jag har varit med om att få att dela ”projektet” Resa mellan tvivel och tro tillsammans med Åsa och Ulf Nomark. Vår kör på knappt 30 personer har med åren allt mer blivit en form av projektkör där vi övar ett antal gånger inför en särskilt gudstjänst och att få arbeta med Resa mellan tvivel och tro kändes oerhört bra för oss inför långfredagen 2005.

När jag presenterade materialet första gången valde jag ut de enklaste sångerna först (Tänk att jag får vara här hos dej och Gud vi vill att du hör vår bön) för att bygga upp självförtroendet och få en känsla för projektet hos mina körmedlemmar. Sedan gav vi oss i kast med de lite mer krävande som ex. Resa mellan tvivel och tro. Åh, vad vi ”di-dam-da-de” och vad KUL vi hade!! Eftersom vårt projekt var väldigt tidsbegränsat fick vi skala bort en hel del av de svårare stämmorna men det var det nog ingen som tänkte på när vi hade vårt framförande. Jag tyckte att det var ett ovanligt tacksamt material att jobba med på det viset att man kunde ta bort en del stämmor utan att för den skull förringa själva sången.

Jag upplevde att sångerna kändes så rätt i vår tid. En start i glädje för att sedan vandra rakt in i det mörka och jobbiga med ordet HJÄLP som ett stort gemensamt rop. Sedan fick vi läkande balsam i genom sången Vingslag där vi sjöng ”du kan krypa in under mina vingars beskydd…” och ”Du möter mej här nu ändå”. Efter detta sjöng vi tillsammans med församlingen i lovsången Tänk att jag får vara här hos dej och Gud vi vill att du hör vår bön under det att vi alla som ville fick gå fram till podiet och lägga av sej sin börda i form av en sten och/eller tända ett ljus som var symbolen för hoppet.

I Gåvan gjorde vi rörelser till kördelen. En för oss ovanlig och till en början lite jobbig sak att göra men som blev så effektfullt. Tänk en hel kör som sjunger och förstärker orden med rörelser. Effektfullt! Dessutom är ”huh-stämman” i versen bara en sån vacker rysare tycker jag.

Som avslutning sjöng vi ”Du trodde att resan till tvivel måste leda bort från Gud. Men vägen går alltid framåt, utan början - utan slut.” Och vi kände nog alla att trots de stunder av tvivel som återkommer i livet så bär vår tro oss igenom det.

Även om sångerna ingår i ett helt koncept kan man mycket väl bryta loss och använda dom var för sej i olika gudstjänster. Jag är säker på att vi kommer att använda oss mycket av sångerna i våra vanliga gudstjänster vi medverkar i. Det har gjort det ännu mer sporrande att lära sej sångerna eftersom vi vetat att det här inte är enbart ett projekt för ett tillfälle utan även för att kunna förgylla de vanliga gudstjänsterna även i framtiden.

Att vi haft förmånen att ha Åsa och Ulf hos oss som inspiratörer och som gett oss så mycket inte bara rent körmässigt utan av sej själva genom deras naturliga sätt har ju självklart gjort oss ännu mer engagerade och Guds påtagliga närvaro i våra övningar och gudstjänst har gett oss stor välsignelse.

Maria Fahlén Eriksson, församlingsmusiker i S:t Eskilskyrkan, Eskilstuna

Vi har uppskattat materialet väldigt mycket! För mig som körledare var jag tacksam för körledarmaterialet och alla tips och ideér som fanns där. Kören har jobbat mycket hemma med skivan. Jag gjorde dessutom stämskivor till de som ville, vilket underlättade vårt gemensamma arbete. Vi (jag) saknade basstämman, men vi gjorde vår egen bitvis bara en oktavering på tenorstämman men jag inser att det är lättare med bara tre stämmor. Men det blir ju väldigt högt emellanåt om man är bas. Jag tyckte att det var bra med alla kompskisser. Men när vi kom till att sätta ihop med kompet så stötte vi på problem i pianokompet. Det skulle underlätta för pianisten att ha separat komp så att man inte behöver läsa i partituret. Jag har ju en kör som är väldigt blandad i åldrarna där den äldste är 75 år(!) och jag var lite fundersam på hur det skulle fungera och tas emot av dem men det blev väldigt lyckat i slutändan men inte utan ett visst motstånd i början. "Usch, måste vi sjunga utantill, det går aldrig." Men sedan när de kan så är de mest positiva. Själva framförandet gick jättebra allt satt där det skulle. Jag har en kör som har varit väldigt notbunden men efter detta så kände de själva skillnaden att sjunga utantill och att sjunga med noter. De vann i styrka, säkerhet och ögonkontakt med både mig och församlingen. Mottagandet i församlingen var fantastiskt. Det var många som kom efteråt och tackade och sa att det var den bästa gudstjänst de varit på. Känslan i rummet var "helig". När man nästan kan ta på en känsla i rummet för att det är så påtagligt att människor blir berörda av Gud. Såg många som var rörda till tårar.

Jag är glad att det blev det här materialet som var mitt första stora projekt med kören.
Eftersom det var så tacksamt att jobba med och förhållandevis lätt att lära ut. Och dessutom väldigt bra texter och sånger. SÅ TACK! Vi kommer att göra det ytterligare två gånger i höst varav den ena är på en kulturnatt här i Eskilstuna.

Bästa hälsningar Maria Fahlén Eriksson.

Maria Holmström, församlingsmusiker i Onsala församling:

Det började i somras (2006) med att jag fick presenterat för mig några sånger ur ett häfte som jag tycket passade bra in i konfirmandundervisningen jag då höll på med. När min kollega sen på
hösten presenterade resten av materialet för mig insåg jag att jag vid flera tillfällen faktiskt hört talas om materialet som “något fantastiskt” utan att jag egentligen varken hört eller sett det själv.

Förutom att jag efter att ha lyssnat igenom skivan tyckte mycket musiken i "Resa mellan..." så uppskattade jag verkligen körledarhäftet med alla detaljerade beskrivningar på hur man kunde framföra sångerna sceniskt. Kanske framförallt för att det före alla beskrivningar uppmanade till att göra precis som man själv ville och använda de resurser som just den egna kören och församlingen hade tillgång till. Onsala ungdomskör består av ca 20 stycken tjejer I 13-18 års åldern och är en relativt ny kör. Min ambition var från början att göra alla låtar, ha ett kompband och att kören skulle sjunga tvåstämmigt på de flesta sånger. Det slutade med att vi tog bort sången “gåvan” för att den inlånade manliga solisten skulle resa bort, sjöng enstämmigt på resten av sångerna och hade ett kompband bestående av piano, bas, trummor och gitarr. Vi gjorde också några enklare sceniska rörelser till t ex de hotfulla stegen mot solisten i sången “att aldrig våga stanna upp” och vi använde oss av vita kåpor på sången “vingslag”.

Tjejerna älskade musiken och eftersom i princip alla i kören hade en soloinsats i form av ett sångsolo eller en dikt växte de några centimetrar var i självförtroende under arbetets gång! Det var
fullsatt i kyrkan vid framförandet (stenarna räckte inte till alla...) och var mycket uppskattat. Gud var alldeles uppenbart närvarande och fick beröra många människor. Akvarellerna som visades på Power Point fick extra uppskattning av de som hamnade under läktaren och inte såg kören utan bilderna istället!

Tack för ett fint och genomarbetat material som var roligt att jobba med och gav mycket till både mig och min kör!

/Maria